Har inte fått kommentarer, erat val när ni vill ha nytt kapitel.

Vill ni ha det så kommentera på det senaste kapitlet!

Justins perspektiv

Pennys rum är ett ganska tjejigt rum om man dock gämför med min syster Jazmyns rum.

- Kolla Justin, hon har posters på dig vid sin säng, så sött, säger Ryan och knuffar mig lite på armen.

- mmm, jag har sätt folk förr som haft det så ingen nyhet, viskar jag tyst.

- Så negativ du är. Penny, vad sägs som att gå ner till mcDonald´s ikväll, säger Ryan glatt.

Penny som nyss satt på kontorstolen ställer sig upp och nickar hastigt.

- Jag tror att jag kan, men min syster kanske också vill med? känner ju henne inte, tvekar hon.

Innan jag öppnar munnen så hörs dörren bakom oss och in kommer Pennys mamma Allma.

- Men hej killar, jag tänkte bara fråga dig Penny ifall du ska gå in till din syster och säga hej? hon är rätt nere idag, frågar mamma.

Hon kollar på mig och Ryan och nickar sedan.

- Killar, ni kan stanna här inne, dansa Just dance 4 eller något, jag kommer strax, säger hon och hon börjar att gå ut ur rummet.

Jag och Ryan kollar på varandra och börjar genast att tävla om vem som ska ha wii-kontroll ett.

- HAH JAG VANN! skriker jag när jag tagit en kontroll.

- HAHA SKULLE INTE TRO DET! skriker Ryan och han håller upp sin kontroll som visar nummer ett.

- fan också, väser jag tyst.

Jag har ju glömt att trycka på A-knappen på kontrollen.

Pennys perspektiv

Jag öppnar dörren till Pennys nya rum och stiger in tyst.

Hon sitter i sängen och håller sin brors hand, eller ja det är ju min halvbror.

- Hej, säger jag tyst och jag stänger den vita dörren efter mig.

De båda kollar upp på mig med några tårar i ögonen.

- Mamma sa att det bara var du som skulle komma? tvekar jag och kollar på min syster, vad hon nu heter.

- Han kom till flygplatsen efter att hon talade med dig, nickar hon sakta.

Jag nickar som svar och jag ställer mig framför  dem och räcker fram min hand till tjejen.

- Jag är Penny, säger jag och ler åt henne.

- Chanel, säger hon tyst.

Jag gör samma sak med brodern och han svarar såklart ett annat namn.

- Mike, svarar han och ler tillbaks.

- Heter du det eller heter 

- Michael,men kalla mig Mike,  avbryter han.

- Wow, min killkompis idolnamn, Michael Jackson, svarar jag och backar.

Han nickar mot mig och han släpper Chanels hand.

- Vill ni hänga med till mcDonald´s med mig och mina killpolare? dem är 19 år, säger jag smått.

- Kan vara kul att få komma bort från våra tankar, klart vi hänger med, svarar Mike.

- Ja, ni kan få komma och kolla in mitt rum, säger jag och går mot dörren.

De kollar på varandra men nickar och reser sig sedan upp.

Jag leder dem in mot mitt rum och jag hör genast musiken som hörs och killarnas skrik där inneifrån rummet. men jag drar ner handtaget och öppnar.

Justins perspektiv

Jag vinner överlägset och skriker rakt ut.

- SÅ FATTIG DU ÄR RYAN! JAG, JUSTIN DREW BIEBER VANN ÖVER DIG!! skriker jag och jag slår till honom i ryggen så att han ruggar frammåt.

- Aj Justin fy fan, svor han och han klappar sig om ryggen.

När jag vänder mig om så ser jag Penny och två personer till som går in genom dörren.

- äh sluta spela nu grabbar, kom med oss och ät mcDonald´s.

- Tjao bro, säger jag och tar fram en knytnäve till killen vad han nu heter.

Han svarar genom att slå till min knytnäve och han öppnar sedan munnen.

- Jag heter Michael, eeem är du Just

- Ja, avbryter jag och backar sedan.

Han gapar med munnen och kollar med stora ögon på mig men blir normal sedan.

- Ska bli ett nöja att bli din bästis, lägger jag till.

- Men jag då? säger Ryan missnöjt.

- Eh håll käften tönt, skämtar jag.

- Som sagt, du är världens otrevligaste när du är med mig, suckar han.

Jag slår till honom på axeln men går sedan fram till tjejen och jag ställer mig framför henne.

Hon har vackert mellanbrunt långt hår och hon är nästan lika lång som jag.

 - Jag är Justin, säger jag och ler smått åt henne.

Hon nickar sakta och går in i min famn.

- Jag är en belieber so m heter Chanel, säger hon sakta.

Jag kramar tillbaks och sätter mitt huvud på hennes högra axel.

- Du kom aldrig Justin, du kom aldrig, viskar hon tyst.

_______________________________________________________________________________________________

Vadå kom aldrig?? Vad menar Chanel?

Vad händer sedan då? kommer dem bli vänner eller inte bry sig om varandra?

Läs kapitel 5, snart

Resultat:

Vad är det bästa med novellbloggar?

60% för texten

20% för allting

20% för ingen aning faktiskt

Rösta nu i den nya omröstningen!

- Follow my shit life from the beggining..hug Justin

Justins perspective

Hånglet med tjejerna var fantastiskt men bara hälften så fantastiskt som att faktiskt ligga med sin flickvän. Om man nu har en flickvän ja.

- Justin ska vi dra? barnen som ska flytta in till Allma borde kommit nu? tvekar Ryan när vi sitter på caféterian i stan.

- Jag vill ha en cheesecake till, mumlar jag och går till kassan för att beställa.

Ryan suckar och tar fram sin mobil.

- En cheesecake till tack, mumlar jag till kassörskan.

- Klart att du ska få, gratis dessutom för allt du gjort för oss fans, ler hon och tar fram en cheescake.

- Vet du vad, du kan få dricks, svarar jag och lägger fram tvåtusen spänn åt henne och tar kakan och går tillbaks till min plats.

När jag sättit mig ner så ser jag på kassörskan som kollar storögt på mig medan hon kollar ner på sina pengar lite då och då.

Jag nickar till och blinkar åt henne och tar för mig av cheesecaken.

- Wow, dumpad av en tjej i morse och flirtar redan med äldra damer, helt imponerad, säger Ryan ironiskt.

- Ryan, håll käften, svarar jag taskigt och jag slänger i mig resten av kakan och reser mig upp.

- Azzå gud vad du har varit otrevlig på senaste tiden, svarar han sårat.

- Kom nu, har inte tid för skitsnack, svarar jag och knuffar ut honom ur cafét.

Vi går rakt fram från stan och upp för vägen för att kunna gå till Allma och Freddys hus.

- Varför känner du två vuxna personer så bra? frågar jag Ryan.

Men han skiter i att jag talar så han kollar upp i himlen och trallar på en låt.

- DU RYAN! skriker jag och knuffar till honom så hårt så att han ramlar ner i diket.

Jag står bara där och skrattar som ett fån medan jag pekar på honom.

- DU DET DÄR VAR INTE ALLS KUL! ryter han och kastar en sten mot mig, men det blev en miss.

- du träffar och dör, säger jag irriterat.

Nu är det han som börjar att flina.

- Hah, kom nu Bieber innan du får sting, flinar han och han drar med mig mot Allma och Freddys hus.

- bitch, svarar jag och följer med honom mot grannarna.

Ryan knackar på dörren och backar sedan bak till mig.

Jag drar upp luvan och fäller ner kepskärmen en aning.

- Justin skärp dig, det är våra grannar, svarar han men hans blick fastnar på Pennellipy som står vid dörren.

Ja det är hon som är 14 år och hon är ganska snygg men lite väl ung för mig, hon har redan en kille ändå så.

- Hej penny, har dina syskon kommit än? frågar Ryan.

- Nej, jag känner dem inte ens men ni kan komma in? vi kan bada i poolen om ni hämtar badkläder? frågar hon och kollar på oss.

- Okej, klart vi kan, eller vad säger du Justin som leker Michael Jackson, flinar Ryan.

- Håll käften, väser jag.

- Som sagt, Penny. Din andra granne är super trevlig, svarar Ryan ironiskt IGEN.

- Jaja, kom till baksidan sen då, svarar hon och stänger dörren.

-

Tio minuter senare så möter vi Penny som tagit fram tre drinkar, med typ någon jordgubbe i kanten på glaset.

- ta för er, säger hon och ler.

Vi nickar och går fram och tar oss en dricka.

- Du har möjligtvis inte vodka eller sprit va? frågar jag.

- Justin skärp dig, väser Ryan.

- Nää Bieber, det har jag inte hemma. Vi dricker inte sådant hos oss, ler hon.

Jag nickar sakta och vi går mot poolen.

- Är det kallt? tvekar Ryan.

- Eh i med dig!! skriker jag och knuffar ner honom i vattnet.

Han lämnar ifrån sig ett skrik och han faller pladask ner i vattnet.

- Gud vad taskig du är, hörs Pennys röst bakom mig.

Jag vänder mig om och kollar på henne med en seriös blick.

- Du ska nog också ta ett dopp, säger jag och tar mina händer om hennes bröst och knuffar ner henne mot poolen men hon drar ner mig så att jag har kroppskontakt med henne hela vägen ner till vattnet.

Efter ett tags badande så stiger vi upp från vattnet och vi går till våra handdukar.

Men när jag kliar mig i nacken och skakar på huvudet så att vattnet åker omkring mig så ser jag en tjej uppe på altanen som står och kollar på min mage antar jag.

- Hey, vem är det? frågar jag Ryan som står bredvid.

- Det måste vara min syster, avbryter Penny.

Jag lämnar en sista blick på henne och kollar på Penny, sedan kollar jag på altanen igen men då är tjejen borta.

- Kom in istället? frågar Penny som gått i förväg.

- Okej, svarar jag och Ryan i mun på varandra.

Nu får jag reda på om det var systern eller ett spöke!

___________________________________________________________________________________

Och där var kapitel 3! voila♥

Har inte fått en ända kommentar, men besökare har jag fått.

Så snälla kommentera och gå in på DEEEEEENNNNA NOVELLBLOGGEN!

- Skulle du tagit livet av dig så gör jag detsamma, viskar jag.

 Justin kollar med sänkta ögonbryn på mig.

- ahm, kom nu, mumlar han och släpper taget om mig och går mot dörren.

- Du vet väll om att detta är tjejtoaletten men visst, har du bilen med dig? ropar jag och vänder mig om.

- ah naii azzå... jag har ju ingen bil här i Sverige så det blir svårt, svarar han och kliar sig på huvudet.

- Jag menade min brors, han sa till mig att du fick låna den men visst, vi går ut i kylan.

- Mmm, vill gärna sova, stor dag i morgon, suckar Justin och tar tag i min hand när jag gått fram till honom.

- Vadå stor dag i morgon? avbryter jag.

Justins mun öppnar sig men stängs igen hela tiden.

- Kom nu, Chantelle, kommer du? frågar Justin och kollar på Chantelle.

- Bara det inte är massor av paparazzis, bara för att världens kändaste artist valde att gå med sin flickvän och en okänd tjej, mumlar hon och går förbi oss.

- Men Chanti, spelar det någon roll med paparazzis just nu? frågar jag.

- Jaa! Han där kommer förstöra mitt liv. I morgon kommer det stå saker om mig i tidningen som, Vem är hon där fulingen, hah låter inte rimlig, svarar hon snabbt.

- Snälla, pustar Justin ut och börjar att vandra med mig i handen mot utgången.

 ____________________________________________________________________________________

För att komma in till bloggen tryck på bilden, texten eller HÄÄÄÄÄR!

Chanel´s perspektiv

Solen bländer mig genom gardinerna och Zachary ligger bredvid mig och snarkar lågt.

Min pappa har försökt att nå mig hela natten så till slt tröttnade jag och stängde av mobilen.

Jag reser mig sakta upp i sängen och kollar ner på mina sårbara ben som ser ut som två blyertspennor.

Mina ben tar mig fram till Zach´s skrivbord där mina grejer ligger.

Jag drar åt mig ett par enkla blåa ljusa och slitna jeans, med ett vanligt vitt linne till.

Detta är trots allt U.S.A så det är ganska så varmt redan på morgonen.

- Ska vi göra något? hörs Zachs röst så att jag hoppar till av rädsla.

Mina ögon möter hans och jag nickar sakta med ett smått leende.

- Som att ringa din pappa, nickar han tillbaks.

Mitt leende försvinner och mitt humör dras ner snabbt.

Zach öppnar munnen för att säga något men min mobil börjar att ringa.

- Har du sättit på den? tvekar jag.

- Ja vadå rå? svarar han med ett flin. 

Jag suckar och går fram till mobilen och glor på skärmen.

Okänt.

- Eh hallå? tvekar jag och tar mobilen till örat.

- GUMMAN! ÄR DET CHANEL? hörs en kvinnas skrik.

Det tar ett tag för mig innan jag svarar.

Kan det vara möjligt? hur kan hon mitt nummer? hon har inte hört av sig på 8 fucking år.

- mamma? viskar jag tyst.

- Ja gumman! du måste flytta till mig nu! beodrar hon.

- Men varför hör du av dig nu? och varför ska jag flytta? svarar jag tveksamt.

Det är väll klart att man blir tveksam och nyfiken om varför man ska flytta iväg, jag vet inte ens vart mamma bor.

- Du kan inte bo kvar hos din pappa nu! Han är för hemsk för dig! du måste flytta upp till mig och din syster i Kanada, kom och ställ dig utanför ditt hus, jag är utandör, svarar hon stressat.

- Jag kommer, svarar jag tyst och lägger på luren medan en tår rinner ner för kinden.

- Vad händer nu? svarar Zach snabbt när jag lagt på luren.

Jag vänder mig om och kollar in i hans glittrande ögon.

- Min mamma. eh. hon är hos mig nu, suckar jag och slänger i alla kläderna i väskan.

- Och jag måste hänga med henne hem, min pappa är i fara, svarar jag och fäller en tår.

Zach sitter med en öppen mun och kollar med runda ögon på mig.

- Jag har en syster där, jag vet inte när jag kommer tillbaks men jag måste dra nu, eh hejdå  Zach, svarar jag och går mot hans balkongdörr.

Jag lämnar en blick på honom innan jag vänder mig om och kilar ut till värmen.

Jag har rusat hela vägen hem och är nu super trött i benen.

- ÄLSKLING! skriker (jag antar mamma) som står och hoppar vid en taxi.

Jag börjar att springa mot henne och springer in i hennes famn.

- jag är så ledsen älskling, förlåt mig. kom så pratar vi sedan, svarar hon och fäller en tår.

Jag nickar och hoppar in i taxin.

Skulle jag inte sett på utseendet att det är mamma så skulle jag aldrig hoppat in.

Vi var tysta under hela vägen fram till flygplatsen.

- Det finns snygga killar i Kanada, flinar mamma som nyss hoppat ut genom dörren.

- Inte mitt intresse med killar, svarar jag smått och följer efter mamma in till flygplats område.

- Vill du ha godis på vägen? frågar mamma.

Jag nickar sakta och följer med henne in på pressbyron.

Justins perspektiv

Livet är över.

Livet har ingen mening.

Jag dumpade en tjej.

Tjejen blev ledsen.

Hon lämnade mig.

Skönt.

Jag vänder mig om i sängen och stirrar in i väggen.

Och nu är man singel igen, världens sugigaste liv alltså!

För två månader sedan fick jag en ny flickvänn.

För en vecka sedan, var det nära att vi hade sex.

Resultatet blir att jag aldrig har älskat med någon i hela mitt fuckiga liv.

Jag måste hitta den rätta tjejen.

- TJA JUSTIN!!

Dörren smälls upp och Ryan kommer in.

- Lämna mig i fred, mummlar jag surt.

- Nej nu får du ge dig pucko, Penellepy har en syster i 16 års åldern som ska flytta till huset bredvid.

Jag sätter mig upp och kollar på honom spänt för att se ifall han skämtar.

- Jag lovar, säger han och flaxar med händerna.

- Säkert?

- Okej, hon har en bror som är lika gammal som dig med, svarar han med ett leende.

- Jag har redan vänner, suckar jag.

Okej, jag har inte så många vänner, men jag sa att jag redan har vänner vilket är sant.

- Ja men inte så många, du kanske får chans att ligga med den där tjejen, flinar Ryan.

- Snälla Ryan, jag är inte någon stalker som vill ligga med varenda tjej i stan, svarar jag allvarligt och drar på mig ett linne.

- Du är ju tillräckligt snygg för att få alla tjejer, du har snyggare kropp än mig, svarar Ryan och rycker på axlarna.

-Jasså det säger du har du möjligtvis sätt mig naken på senaste, flinar jag och ställer mig framför honom.

- Ja, för två dagar sedan, svarar han.

Jag kollar argt på honom.

- Hejdå Justin, säger han snabbt och är på väg mot dörren.

- Ryan vänta! skriker jag.

Han stannar tyst och kollar in i dörren.

- Vafan, jag blir inte arg på min bäzza, who cares egentligen, men azzå ska vi typ eh fråga Amber och Ally ifall vi ska träna på kyssar? frågar jag generat.

- Du är dum i huvudet, men visst kom dah Bieber, flinar han och öppnar dörren.

Jag skiner upp och vi båda springar ut ur rummet.

Nu sitter vi alla fyra på en filt på en äng och glor.

Eller inte jag, jag är på väg att tända en cigg för att få känslan i mig av coolhet.

Okej, kidding. Det är inte alls coolt, bara idiotiskt men ändå, eh skit i vilket.

- Justin!? säger Ryan frågandes.

Jag vänder huvudet sakta mot honom och blängar på honom som om jag vore en ko, precis som vad Kråkan i mamma Mu säger.

Jag suckar och lägger ner cigaretterna i fickan igen.

- Så Amber och Ally, jag har en fråga till er två, säger jag och kollar på tjejerna.

De fumlar lite med sina bröst men ler sedan åt mig och nickar.

- Jag vill gärna försöka att hångla med er två, har aldrig fått det förr på mina tjejer, suckar jag tyst.

Båda två skiner upp och nickar spänt åt mig.

- Ni får hålla på hur mycket ni vill, men vi kan börja med Amber bara för att hon är närmast, svarar jag.

Amber kommer fram till mig och sätter sig bredbent över mina höfter.

Våra läppar rörs vid varandra och jag känner hur hon börjar att leka med min tunga.

- mm, ut med tungan, mumlar hon emellan.

Jag gör som hon sa och våra tungor leker med varandra utanför vår munnar så att Ally och Ryan ser.

- Uee, jag vill inte kolla, svarar Ryan dystert och han vänder sig om.

- Tack Amber, säger jag när vi är klara och jag får ett leende av henne.

- Det är ett rent nöje att hångla med världens hetaste kille.

- Och kändaste, svarar Ally som kollade romantiskt på mig.

____________________________________________________________________________________

Lite snabbt fram, men vill inte att det ska vara för segt heller.

Så, vad tycks? 

KOMMENTERA♥

Jag har haft problem med lungorna och allt sådant.

Är fortfarande sjuk men har dess två novellbloggar så måste först skriva på den andra innan jag

börjar på denna.

Kram♥

Chanels perspektiv

Mitt liv är ett helvete, mitt liv är ett helvete, mitt liv är ett helvet!

Mina händer kämpar för att kunna massera mina blodiga sår över kroppen medan vattnet från havet kämpar så hårt det kan för att få mig till att lyssna på det.

Ibland känns det nästan som om vattnet försöker att tala till mig, som om havet vore en slags gud.

Jag kvider till och börjar att ta tunga steg längs stranden för att leda mig själv bort från den här lögnen.

Mitt hjärta dunkar inom mig och försöker att tvinga mig att stanna och gå hem till pappa som om inget har hänt.

Skulle jag kunnat så skulle jag rymt från mitt tunga liv.

Jag suckar åt mina tankar och går upp mot parkeringen för att sedan följa den långa smala vägen upp mot Zachary (min bästis) hus.

Jag verkligen kämpar för att hålla min kropp uppe medan tårarna rinner sakta ner för mina kinder.

En spark lämnar jag på en vanlig liten grå sten som nu rullat ner i ett dike som ligger vid vägen.

Den stenen kunde varit jag, med tanke på hur mycket pappa förstört mig så får den här stackars oskyldiga stenen en spark på sig.

När jag kämpat för att komma fram till Zachary, plingar jag på dörren med mitt darriga finger på klockan.

Jag är för svag för att knacka just nu, mina näver orkar inte fler slag.

Dörrhandtaget på dörren trycks sakta ner och den vita dörren öppnas med ett gnislande ljud efter sig trots att den är ny.

- Chanel? vad har du gjort? småskriker Zachary som står vid dörren och ser ut att snart börja fälla tårar.

- Kan jag komma in? viskar jag och känner hans hand som torkar bort mina tårar på min kalla kind.

Han nickar långsamt och spänner blicken i mig innan han långsamt öppnar dörren och väntar på att jag ska gå in.

- Chanel, du måste berätta allting, säger Zachary allvarligt och håller om min arm efter att han stängt dörren.

- Zach, jag är 16 och tror att jag kan ta hand om mig själv, suckar jag och kollar ner i golvet.

- Nej! först går du in och tar ett bad sedan får du helt enkelt sova här och berätta allting, uppfattat? svarar han och höjer min haka upp mot honom med hjälp av mitt finger.

- Var det  en fråga? tvekar jag och undviker hans blick.

Någonting säger mig att jag ska berätta händelsen för honom, men ändå så vill jag inte.

Tänk vad som kan hända med mig i framtiden om jag gått och skvallrat och sedan får pappa reda på det.

-  Nej Chanel, det var ingen fråga, svarar han med en självklar ton.

Jag fäller en tår och kollar ner på mina fötter.

Mina fötter svider och tankarna i hjärnan åker runt huller om buller.

Inners inne älskar jag min pappa men 90 procent av min smutsiga kropp hatar honom.

Jag nickar åt Zachary och börjar att gå så sakta jag kan mot badrummet med Zach hack i häl.

- Handdukar finns i det blå skåpet, nickar Zach och pekar mot ett ljustblått litet skåp som sitter fast under vasken.

Jag kliver ut ur duschen och drar åt mig en vit handduk som jag snabbt virar runt min smala  kropp.

Mitt långa hår som jag inte klippt på fyra år låter jag bara hänga som vanligt ner för ryggen.

Sist jag duschade var för två veckor sedan vilket jag hatar.

Men nu är det fan och med slut med det!

Jag kommer aldrig mer hälska på min pappa.

Syskon har jag inte (antar jag) vem vet vad mamma gjort de senaste åren?

- Chanel är du klar? hörs Zacharys låga röst.

Jag himlar med ögonen och öppnar dörren och möts av Zachs ögon.

- Din mobil lät, viskar han lågt och räcker fram sin hand mot mig.

Jag tar tag i den och börjar att långsamt följa efter honom och lämnar vattenspår efter mig.

- Vi går upp på mitt rum, mumlar Zachary och drar mig upp för trapporna.

- mm, mumlar jag och följer honom in till hans rum.

Hans rum är lite annorlundare om man tänker på andras rum.

Det är posters och planscher överallt på 17-åringen Yohio som egentligen heter Kevin Johio Lucas Rehn Eries.

- Hur många bilder har du inte egentligen? frågar jag med ett flin när jag står lutad mot dörren och väntar på att Zach ska ta fram kläder åt mig.

- Jag har inte 150! men jag har 152! ropar han från garderoben.

Jag lämnar en suck och sätter mig på sängen.

- Du kan låna min stora Michael Jackson t-shirt om det går bra? frågar Zach och håller fram den röda tröjan med Michael på.

- Det blir bra, nickar jag.

- Och så tog jag ett par bomulls trosor från mammas garderob, flinar han och räcker fram ett par vita helt normala trosor.

- Som om du aldrig sett det förr, svarar jag och drar åt mig kläderna.

- Ta den rosa BHN på mitt skrivbord så går jag ut medan du tar på dig kläder, svarar han och vänder på klacken.

Justins perspektiv

Ashleigh lägger sig tyst bredvid mig i sängen.

Rummet är helt svart och det ända som lyser är hennes irriterande mobil som hon sitter med varje jä**a kväll.

Tiden tickar och hon stänger aldrig av den.

Jag drar täcket över huvudet och suckar så högt jag kan för att få uppmärksamhet.

Introt till boyfriend spelas på hennes mobil på songpop spelet.

- STÄNG AV DET SKITET!! skriker jag med frustan i halsen och kastar av mig täcket och slår min hand på nattbordet.

- VAFAN JUSTIN! Du skrämde fan livet av mig! ta det lugnt, svarar hon med skakig röst.

- DU ÄR HELT OTROLIG! ryter jag och tar tag i täcket och kudden och börjar att gå mot dörren som man knappt ser.

- AYE VART SKA DU!? skriker Ashleigh efter mig.

- EH HÅLL DIN STORA TRUT! skriker jag och smäller igen dörren och rusar ner för trapporna.

Soffan är väll okej, men jag fattar inte hur jag kunde vara så dum och låta mig själv sova i soffan.

Detta är trots allt mitt hus och det är ju Ashleigh som ska sova i sovan, inte jag!

- Justin, hörs den irriterande rösten.

- Stick, mumlar jag och vänder ansiktet in mot soffryggen och drar täcket högre upp mot halsen.

Vad tror hon att jag är för något? En transa eller?

- Justin snälla, måste du få sådana utbrott bara för en liten ynka sak.

Jag skiter i att svara och försöker att sova istället.

I sådana här stunder så saknar jag Selena, normalt sätt så brukade hon inte irritera mig utan hon brukade lyssna på mig istället och ta in sig mina ord.

Det var mycket enklare då hon visste att jag var känd, men det vet inte ens Ashleigh om.

____________________________________________________________________________________

Detta var bara början!

Vem vet vem det var som skickade SMS eller ringde Chanel innan?

Och varför ska Justin alltid vara så överdriven?

Kommentera för första? (: (Novellen heter dock Without wings)